Farsdag, alla tycker så olika om den. Jag har sett massvis av kärleksförklaringar, men även sorgliga texter, djupa texter eller inga alls. Vissa har hyllat sina mammor istället för pappor. Jag är nog en av dom som senaste året hyllat min mamma på farsdag.
Tror det var ca 4 år sen jag träffade min Pappa, helt mitt egna beslut. Jag orkade inte längre en dag och bröt kontakten. Men för ca 2-3 månader sen har vi börjat prata lite, han mer med mig än jag med han.. för min del måste det gå sakta fram.. jag är rädd att ge han ännu en chans och sen bli besviken igen.
Min bror hämtade upp mig vid 12, sen tog vi oss ner till Varberg där min pappa bor. Helt ärligt kändes det inget speciellt när vi sågs, utan det kändes som förr. Ja han kanske hade lite mer gråa hårstrån och vägde lite mer än sist jag såg han, men annars var allt sig likt. Tror nog han tyckte det var mer speciellt, jag har säkert ändrat mig, dessutom är jag gravid. Han klappade faktiskt på magen direkt efter att vi kramat varann. Jag tror Pappa är väldigt glad över att blir morfar, han sa idag att han aldrig trodde att han skulle blir det. Han har tydligen redan ställt in lite barnsaker ett rum på övervåningen, så ja, han är glad. Vi tog en lunch på ett Italiensktställe, pratade om allt möjligt. Försökte förklara vad Jonas faktiskt jobbar med, vilket ibland kan va svårt att förklara om man inte är lite insatt i ”denna värld”.
(Ja Jonas och Pappa har ju aldrig träffat varann)
Sen åkte vi hem till Farmor, även henne var det ju nästan 4 år sen jag träffade sist. Hon har blivit gammal, hörde dåligt och är inte riktigt med på banan. Men det kändes verkligen skönt att träffa henne, ibland blir jag rädd att ngot händer henne och att jag sen kommer ångra mig att jag inte träffade henne en sista gång.
Det va en mysig dag, nu i efterhand känns det lite konstigt att jag träffat Pappa idag. Vet inte riktigt hur det blir nu framöver, ska vi börja ha kontakt igen? ska Jonas och Pappa träffas? mycket frågor, just nu inga svar. Det jag faktiskt är mest glad över är att jag och Joakim äntligen har kontakt, han är ju ändå min bror och bebisens morbror.
Hur har eran farsdag varit? Eller vad har ni för relation till era föräldrar?
Tyvärr blir detta inlägg bildlöst, jag har inte en enda bild på min pappa.
min pappas o min realtion e väl typ ungefär som er. ingen kontakt direkt o träffas aldrig. berättade att jag va gravid i höstas (e i v 40 nu) och då blev han jätteglad att bli morfar o vi träffades o så. jag vet inte hur jag känner. men samtidigt tänker jag ju att bara för att jag o min pappa inte har en så bra relation, behöver inte betyda att min dotter o min pappa inte har det! Man har ju oftast en annan relation till sina mor o farföräldrar än sina föräldrar…Jag är också mest glad över min o min systers relation och så glad att just hon blir moster till min dotter! =)
min pappas o min realtion e väl typ ungefär som er. ingen kontakt direkt o träffas aldrig. berättade att jag va gravid i höstas (e i v 40 nu) och då blev han jätteglad att bli morfar o vi träffades o så. jag vet inte hur jag känner. men samtidigt tänker jag ju att bara för att jag o min pappa inte har en så bra relation, behöver inte betyda att min dotter o min pappa inte har det! Man har ju oftast en annan relation till sina mor o farföräldrar än sina föräldrar…Jag är också mest glad över min o min systers relation och så glad att just hon blir moster till min dotter! =)
Jag bröt kontakten med min pappa för några månader sedan efter hela mitt liv med honom (jag är över 20). Det har varit en plågsam och mycket destruktiv relation. En relation där han gång på gång svikit mig med många oförlåtliga saker. Många fruktansvärda saker! Dock var det otrolig kärlek mellan oss också, så många minnen, resor, jular och allt som jag bär med mig idag. Han har lärt mig så mycket i mitt liv. Saknaden smärtar så oerhört och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt påminner om pappa. platser, maträtter, jag själv och hur jag ser ut. Jag undrar hur han mår, vad han gör… Snälla, snälla, snälla du kan du ge några tips hur jag ska lära mig leva med detta beslut, samvetet som man bär på trots att man INTE borde? Om inte här, maila mig om du kan se mailen jag angav. Jag hade uppskattat det oerhört. För ingen som inte brutit kontakten med en förälder vet hur det känns. Man förlorar ju halva sig själv, så är det bara.
Jag bröt kontakten med min pappa för några månader sedan efter hela mitt liv med honom (jag är över 20). Det har varit en plågsam och mycket destruktiv relation. En relation där han gång på gång svikit mig med många oförlåtliga saker. Många fruktansvärda saker! Dock var det otrolig kärlek mellan oss också, så många minnen, resor, jular och allt som jag bär med mig idag. Han har lärt mig så mycket i mitt liv. Saknaden smärtar så oerhört och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt påminner om pappa. platser, maträtter, jag själv och hur jag ser ut. Jag undrar hur han mår, vad han gör… Snälla, snälla, snälla du kan du ge några tips hur jag ska lära mig leva med detta beslut, samvetet som man bär på trots att man INTE borde? Om inte här, maila mig om du kan se mailen jag angav. Jag hade uppskattat det oerhört. För ingen som inte brutit kontakten med en förälder vet hur det känns. Man förlorar ju halva sig själv, så är det bara.
Känner igen mig i din situation… min papp bor i Malmö och har gjort hela mitt liv. Vi hade inte setts på kanske 4år precis som du… men för 3år sedan träffades vi igen – jag och min sambo åkte ner… för ja, jag känner inte riktigt att jag kan åka ned eller träffa han själv än. Men sedan för 3år sedan har vi kontakt och ses ett par gånger om året. dock så känns det verkligen som att vi är väldigt olika och att jag inte vuxit upp ihop med honom… vi förstår inte varandra eller kanske är det att vi inte känner varandra till 100%? dessutom har ju min mamma träffat en annan man – och det har blivit mer som min pappa.hoppas det löser sig för dig ❤️ Och kom ihåg… pappa är man inte för att det står på ett papper, det är man för att man tar på sig den rollen. Vet ju inte vad som hänt mellan er… men så brukar jag ändå tänka ❤️
Känner igen mig i din situation… min papp bor i Malmö och har gjort hela mitt liv. Vi hade inte setts på kanske 4år precis som du… men för 3år sedan träffades vi igen – jag och min sambo åkte ner… för ja, jag känner inte riktigt att jag kan åka ned eller träffa han själv än. Men sedan för 3år sedan har vi kontakt och ses ett par gånger om året. dock så känns det verkligen som att vi är väldigt olika och att jag inte vuxit upp ihop med honom… vi förstår inte varandra eller kanske är det att vi inte känner varandra till 100%? dessutom har ju min mamma träffat en annan man – och det har blivit mer som min pappa.hoppas det löser sig för dig ❤️ Och kom ihåg… pappa är man inte för att det står på ett papper, det är man för att man tar på sig den rollen. Vet ju inte vad som hänt mellan er… men så brukar jag ändå tänka ❤️
När jag läser detta inlägg blir jag väldigt nyfiken på vad som hänt mellan dig och din pappa.Själv har jag exakt likadan relation till min pappa. Mitt beror på en sjukdom. Alkoholberoende, och jaa det är tyvärr sjukdom hur dumt det än låter.. efter att ha blivit besviken gång på gång på gång så funkar det inte längre..
När jag läser detta inlägg blir jag väldigt nyfiken på vad som hänt mellan dig och din pappa.Själv har jag exakt likadan relation till min pappa. Mitt beror på en sjukdom. Alkoholberoende, och jaa det är tyvärr sjukdom hur dumt det än låter.. efter att ha blivit besviken gång på gång på gång så funkar det inte längre..
Jag har en i princip obefintlig relation med min pappa. Helt mitt eget val. Precis som du (vad det ”låter” som) så vill jag inte ännu en gång bli sviken eller för den delen bortvald. Idag är det snart 2 år sedan ungefär som jag träffade honom senast, och känner inget behov av att ha honom i mitt liv. Men man orkar inte förlåta hur många gånger som helst, så då är det lättare att slippa det. Ibland tänker jag mer på det, typ nu vid jul. Att känna att man inte vill träffa sin pappa. Men jag har världens bästa ”bonuspappa” sedan några år tillbaka och han är en del av mitt liv istället.
Jag har en i princip obefintlig relation med min pappa. Helt mitt eget val. Precis som du (vad det ”låter” som) så vill jag inte ännu en gång bli sviken eller för den delen bortvald. Idag är det snart 2 år sedan ungefär som jag träffade honom senast, och känner inget behov av att ha honom i mitt liv. Men man orkar inte förlåta hur många gånger som helst, så då är det lättare att slippa det. Ibland tänker jag mer på det, typ nu vid jul. Att känna att man inte vill träffa sin pappa. Men jag har världens bästa ”bonuspappa” sedan några år tillbaka och han är en del av mitt liv istället.
❤️
❤️
Jag bröt kontakten med min pappa för 6 år sedan. Jag hade dock tur att min bonuspappa snabbt steppat upp och han är helt ärligt min pappa rent känslomässigt. Jag tänker ofta på hur det kommer bli dagen jag gifter mig eller skaffar barn… mår bättre utan honom i mitt liv men kan jag hålla honom utanför det? Hjälpte lite att läsa ditt inlägg och förstå att det finns flera med liknande dilemma och tankar… tack för att du delar med dig❤️
Jag bröt kontakten med min pappa för 6 år sedan. Jag hade dock tur att min bonuspappa snabbt steppat upp och han är helt ärligt min pappa rent känslomässigt. Jag tänker ofta på hur det kommer bli dagen jag gifter mig eller skaffar barn… mår bättre utan honom i mitt liv men kan jag hålla honom utanför det? Hjälpte lite att läsa ditt inlägg och förstå att det finns flera med liknande dilemma och tankar… tack för att du delar med dig❤️
Jag slutade ha kontakt med min pappa för några månader sedan. Det är för mig så annorlunda att personer har en bra relation till sin pappa. Det är skönt att få höra att andra också ha brutit kontakten med sin, så man inte känner sig ensam i att ta ett sånt beslut som att säga upp sig från en förälder. ❤️
Jag slutade ha kontakt med min pappa för några månader sedan. Det är för mig så annorlunda att personer har en bra relation till sin pappa. Det är skönt att få höra att andra också ha brutit kontakten med sin, så man inte känner sig ensam i att ta ett sånt beslut som att säga upp sig från en förälder. ❤️
Tack för att du visar att det även finns knepiga relationer där man kanske inte känner för att hylla. Gör det enklare för en själv en dag som denna. Här själv endast kontakt med min pappa då mamma fortfarande lever med honom tyvärr.
Tack för att du visar att det även finns knepiga relationer där man kanske inte känner för att hylla. Gör det enklare för en själv en dag som denna. Här själv endast kontakt med min pappa då mamma fortfarande lever med honom tyvärr.
Jag blir så ledsen för din skull när jag läser att du inte haft så bra relation till din pappa! Önskar dig och er all lycka nu och i framtiden ? Mina föräldrar har varit skiljda sen jag var dryg ett år så jag vet inget annat. Men pappa är min stora förebild och mannen i mitt liv, vi har en relation som inte många fäder och döttrar har med varandra och det är jag så otroligt tacksam för! Sen har jag även fått en ”bonuspappa” som varit med mig sen jag var två år gammal och han är nästan precis lika bra pappa till mig som min riktiga. Jag har verkligen haft tur! Önskar dig och Jonas all lycka i framtiden med eran lill* ?
Jag blir så ledsen för din skull när jag läser att du inte haft så bra relation till din pappa! Önskar dig och er all lycka nu och i framtiden ? Mina föräldrar har varit skiljda sen jag var dryg ett år så jag vet inget annat. Men pappa är min stora förebild och mannen i mitt liv, vi har en relation som inte många fäder och döttrar har med varandra och det är jag så otroligt tacksam för! Sen har jag även fått en ”bonuspappa” som varit med mig sen jag var två år gammal och han är nästan precis lika bra pappa till mig som min riktiga. Jag har verkligen haft tur! Önskar dig och Jonas all lycka i framtiden med eran lill* ?
Jag vet ju inte varför ni inte har haft kontakt med jag har haft det lite liknande fast med min mamma. Hon var missbrukare och svek mig gång på gång men vi lyckades till slut hitta en villkorslös och förutsättningalös relation där vi kunde träffas på bådas villkor utan att ha för höga förhoppningar. Vi gjorde det bästa av situationen och det är jag så glad för. Vi hann få en riktigt fin relation innan hon gick bort för något år sedan. Jag hoppas att du och din pappa också kan hitta ett sätt som fungerar för er att umgås, kram och stort lycka till med det stundande familjelivet! <3
Jag vet ju inte varför ni inte har haft kontakt med jag har haft det lite liknande fast med min mamma. Hon var missbrukare och svek mig gång på gång men vi lyckades till slut hitta en villkorslös och förutsättningalös relation där vi kunde träffas på bådas villkor utan att ha för höga förhoppningar. Vi gjorde det bästa av situationen och det är jag så glad för. Vi hann få en riktigt fin relation innan hon gick bort för något år sedan. Jag hoppas att du och din pappa också kan hitta ett sätt som fungerar för er att umgås, kram och stort lycka till med det stundande familjelivet! <3
Jag hade en rätt dålig kontakt med min pappa när jag va yngre, flyttade ifrån honom när jag va 12 men när jag va 18 ungefär (är 22 idag) så började vi få bättre kontakt igen och idag pratar vi varje vecka och träffas så ofta vi hinner, så glad över det även om det många gånger kan vara jobbigt ändå pga anledningar som fortfarande är kvar.. ?Hoppas allt går bra mellan er, ta det sakta och tvinga inte fram något, det verkar vara upp till honom att anstränga sig och inte tvärt om. Han måste inse vad han redan har förlorat en gång för att förhoppningsvis ändras till det bättre.. ❤️ Kram!
Jag hade en rätt dålig kontakt med min pappa när jag va yngre, flyttade ifrån honom när jag va 12 men när jag va 18 ungefär (är 22 idag) så började vi få bättre kontakt igen och idag pratar vi varje vecka och träffas så ofta vi hinner, så glad över det även om det många gånger kan vara jobbigt ändå pga anledningar som fortfarande är kvar.. ?Hoppas allt går bra mellan er, ta det sakta och tvinga inte fram något, det verkar vara upp till honom att anstränga sig och inte tvärt om. Han måste inse vad han redan har förlorat en gång för att förhoppningsvis ändras till det bättre.. ❤️ Kram!
Min pappa dog när jag var 12 år. Är idag 26. Förr skrev jag alltid djupa texter om honom på fars dag. Sedan gick det över till att hylla min mamma. Iår är första gången jag inte har brytt mig om varken det ena eller det andra. Brukar hylla min mamma var o varannan dag ändå. Men visst kan jag fortfarande känna en släng av sorg/saknad över att inte ha en pappa att hylla.
Min pappa dog när jag var 12 år. Är idag 26. Förr skrev jag alltid djupa texter om honom på fars dag. Sedan gick det över till att hylla min mamma. Iår är första gången jag inte har brytt mig om varken det ena eller det andra. Brukar hylla min mamma var o varannan dag ändå. Men visst kan jag fortfarande känna en släng av sorg/saknad över att inte ha en pappa att hylla.
Har ungefär samma relation till min pappa som du beskriver, så är skönt att läsa om någon annan som har liknande. Får annars för det mesta bara höra ”men du har ju bara en pappa, ska du träffa han då?” nej. haha. Tack för ditt inlägg!
Har ungefär samma relation till min pappa som du beskriver, så är skönt att läsa om någon annan som har liknande. Får annars för det mesta bara höra ”men du har ju bara en pappa, ska du träffa han då?” nej. haha. Tack för ditt inlägg!
Så skönt att det kändes så bra!! Jag har haft en fantastiskt fin dag. Kramisar <33
Så skönt att det kändes så bra!! Jag har haft en fantastiskt fin dag. Kramisar <33