Malin Gabrielsson

Vi bär ut all packning från bilen, kommer ihåg att vi var osäkra om vi skulle ta med den eller inte. Vi var ju inte säkra på om vi skulle få stanna kvar med tanke på att mina värkar ännu inte hade kommit igång.
Det slutade med att vi tog med oss allt ändå, BB-väskan, babynest, kameraväska och Jonas ryggsäck, ja det är ju en del!
Vi kommer in på förlossningen, på östra finns det två avdelningar så vi går till den jag har hört bäst om avdelning 312!

För att dra denna långa historia kort så visade det sig att vi inte skulle till förlossningen utan akutmottagning för gravida och barn. Jag tyckte det kändes VÄLDIGT konstigt, mitt vatten hade ju gott? släpp in mig så jag kan få föda mitt barn haha.

Vi kommer in i ett väntrum, precis som vilken vårdcentral som helst, vi får anmäla oss i en reception och sen ber hon oss sätta oss ner och vänta på att någon ropar upp oss.
Jag – vet du ungefär hur lång tid det tar?
Hon i receptionen – nej tyvärr, vi har några i kö, sätt ni er ner.
Usch då blev jag ledsen, där sitter jag och mitt vatten bara rinner.. jag kände mig inte alls bekväm där. Efter ca 10 min blev vi uppropade, eller jag blev, Jonas fick inte följa med in.. ännu en sak som gjorde mig väldigt obekväm. Anledningen till varför han inte fick följa med är pga att dom behöver ställa frågor våld i hem osv. men dessa frågor vill jag ju absolut INTE ha då.. Jag är där för att föda mitt barn, TILLSAMMANS med Jonas. Efter att hon förklarat varför Jonas inte fick va med säger hon
– Så Malin, du är inne för eventuell vattenavgång?
Vet att jag tänker ”nej är du dum i huvudet det är ingen EVENTUELL vattenavgång, det rinner ju hela tiden, färgen är rosa och luktar typ sperma” men så svarat jag såklart inte men jag säger att jag är 100% säker på att mitt vatten har gått.
Hon vill lyssna på bebis hjärta och ber mig lägga mig på britsen. Allt låter bra och sen skickar hon ut mig i väntrummet igen. När jag kommer ut och ser Jonas börjar jag gråta.. jag känner mig inte alls fint behandlad av personalen, känner mig dum, som att dom inte lyssnar på mig och otroligt liten.

Jag får sitta ca 10 minuter till och under dessa minuter känns det som att jag börjar få mensvärk. Nu är klockan ca 16.00 så från att vi lämna hemmet så har det gått ca 1h och ca 4h sen mitt vatten gick.

Blir uppropad ännu en gång, fast av en annan kvinna och jag går in utan Jonas. Kommer in i ett rum med en brits och en gynstol, hon ber mig sätta mig på stolen och jag försäkrar henne att hoppar jag upp där kommer det att rinna vatten.. Så jag får typ en blöja på mig så jag kan sätta mig. Denna undersökning går fort, väldigt fort. Hon stoppar in en ”metallspak” och det forsar ut vatten så hon drar ut den och kollar på mig, lägger sina händer på mina knän..
– Ja Malin ditt vatten har gått 🙂
Mina tankar ”jasså det säger du?! jag har ju sagt det hela tiden” men denna irritation vänder fort då hon säger såhär, med världens gulligaste leende och fortfarande händerna på mina knän
– Sen Malin, så ser jag en svart liten hårtuss. Grattis snart är du mamma!
Ja herregud, jag började storgråta. Hon ser alltså bebis huvud, hon rörde sina fingrar på hans söta lilla huvud, som dessutom har lite hår!!

(Åh Lowe mitt älskade hjärta, här är jag så ivrig på att få träffa dig, jag är så nyfiken, vem är du, hur ser du ut, du har alltså mörkt hår, kom ut nu så jag kan få säga hur efterlängtad och älskad du är)

Jag får lägga mig på en brits och hon spänner fast band på magen, för att kolla CTG, så har dom koll på bebis hjärtfrekvens samt mina värkar. Får en liten knapp i handen och för varje värk jag får ska jag trycka på knappen så maskinerna tar upp hur täta värkar jag har. Sen hämtar hon in Jonas!
Vi är där inne i ca 45 min och då kommer mina värkar igång, starkare och starkare, dock inte så täta. Och vi vet fortfarande inte om vi får va kvar.

Sköterskan kommer in, kollar hur jag mår och hur mina värkar är. Det ser hon tydligen på pappret som skrivs ut.. Det är nu det gäller, får vi vara kvar eller inte?

Sköterskan tycker att med tanke på att jag är såpass öppen och att mina värkar är såpass
kraftiga så får vi stanna kvar!

JAAAAA! vet jag att både jag och Jonas tänkte. Sköterskan går ut igen för att fixa ett förlossningsrum till oss och efter ett tag kommer en annan sköterska in för att visa oss upp till vårat rum. Vet att hon frågade om jag ville ha en rullstol men tackade nej, jag tänkte att det är bra om jag rör på mig och ja mina värkar gör riktigt ont nu 6/10 ger jag dom men än så länge klarar jag av dom bra!

17.00 får vi vårat förlossningsrum och våran barnmorska heter My och hon ska vara med oss till klockan 10 då hon går av sitt skift och nattpersonalen tar över. My är supergullig, vi pratar lite, hon undersöker mig hur öppen jag är, vilket är 4 cm och jag lämnar över mitt förlossningsbrev.

Fortsättning följer..