Känsligt ämne, ett laddat ämne och ett vågat ämne. Jag har tänkt på detta väldigt länge men har inte riktigt vetat hur eller vad jag ska skriva, jag menar alla känner så olika när det kommer till kroppen, vad som klassas som tjock, smal, för smal, kurvig, vältränad, för vältränad, mörk, ljus, prickig ärr, celluliter, bristningar osv osv.
Folk tycker och tänker så himla mycket, varför inte bara sluta? Jag tycker att det är upp till var och en hur hen vill se ut, så länge det är hälsosamt. Sen har alla olika syn på vad hälsosamt är men ja. Haha gud insåg precis att folk verkligen lägger sig i andras liv oavsett vad, spelar ingen roll vad man säger. Så jag sätter punkt där.
(Bakgrundshistoria)
En tjej vid namn Amanda hörde av sig till mig och frågade om jag ville fotas, säkert för att jag typ likear varenda bild hon lägger upp på sitt konto TUGGMOTSTAND. Jag var ganska snabb på att svara JA, det var nog inte förens efter jag insåg vad jag skulle behöva göra. Men jag ville verkligen ge det en chans, kanske kan dessa bilder få mig att se min kropp på ett annat sätt? Amanda lyckas nämligen fånga helt otroliga bilder och får allt vackert se ännu vackrare ut. Så ja, vi kör, backa inte nu Malin.
min kropp
Jag – Usch jag trivs verkligen inte i min kropp, den ser inte ut som förut.
– Du borde verkligen älska din kropp, sen så Malin.. du har fött barn, klart kroppen ändras. Samt att du har ju fått det finaste som finns, din kropp är fantastisk.
Fina ord tänker ni? ja väldigt fina ord, men ångestladdande.
Några tankar och ord som snurrade i mitt huvud, ställde min framför spegeln och kollade på min nakna kropp. Jag kan inte älska den, jag kan bara inte.
I dagens samhälle borde man älska sin kropp, det kryllar av kroppsaktivister, fler kvinnor med former visar upp sig! STOR applåd, jag blir så rörd och stolt. Men vi andra då? som ständigt kämpar med att försöka älska oss själva, ska vi bara vara tysta och skämmas över att ens våga säga meningen – jag älskar inte min kropp! vi finns också.
Jag är en av dom.
När jag var 18 år slutade jag att äta, jag tränade 2 gånger per dag och gick promenader som alltid var minst 1 mil.
Kommer ihåg att jag alltid skyllde på ett illamående när jag skulle äta med folk så att dom inte tyckte att det var konstigt att jag inte åt. Just då mådde jag väldigt bra, men nu när jag ser tillbaka inser jag att jag inte alls mådde bra och min kropp var svag. Jag gick ner 25kg, på kanske 4 månader. Detta började när jag levde tillsammans med en kille som skada mig både psykiskt och fysiskt. Jag hittade mig själv igen när det tog slut och jag hade den bästa sommaren någonsin, mycket tack vare min absolut bästavän.
Det jag vill säga är att jag har varit där, som väldigt många andra. Det finns fortfarande kvar och jag kämpar med det fortfarande, framförallt nu. Jag har 15kg jag vill gå ner efter graviditeten, men för tillfället hittar jag ingen tid eller ork till träning. Jag hinner inte alltid att äta lunch så antingen vräker jag i mig på kvällen eller så äter jag inte alls.
Jag skulle kunna skriva och prata om detta i evigheter, kanske ska skaffa podd? så jag får prata av mig haha.
Men det jag vill säga med detta är att det är OKEJ att inte älska sin kropp, och detta med att du ”borde” älska din kropp så ja, det kanske man borde. Jag menar det är tack vare den du kan göra allt du gör, dansa, springa, sitta, äta, ha sex, kramas, pussas, gå, träna osv osv. Men sätt inte någon press på dig själv. att du måste älska din kropp. Jag tror att det en dag kommer av sig själv och så länge du sätter press på dig själv kommer det inte att hända. Jag lovar att alla andra tycker att du är fantastisk som du är, så börja med att sluta tänka på om andra tycker om dig eller ej, börja fokusera på dig själv. Du är bäst!
Något av det viktigaste i livet är att älska sig själv och att lära sig älska sin kropp oavsett form. Svårt… tell me about it! Jag har spenderat mer än halva livet åt att försöka ändra min kropp, bli smalare, bli mer tränad, få snyggate armmuskler, bli brunare, få tydligare magmuskler, smalare lår men fylligare rumpa, fastate bröst, osv. Jag har hatat mig själv fastän jag bara är värd kärlek, jag har straffar mig själv fastän jag bara är värd uppmuntran och fina ord. Jag fyller snart 38 år och ganska nyss gick det upp för mig att kampen mot det ”perfekta” aldrig skulle ta slut så jag slutade tävla. Mot andra och framförallt mot mig själv. Jag är skyldig mina barn det och allra mest mig själv.
Du är ju jätte fin Malin. Huvudsaken att Jonas tycker om dig ♡ kram
Wow Malin. Dina ord satte sig. Jag är en blivande tvåbarnsmamma med mycket kropphets och mobbing bakom mig, men jag bearbetar mitt självhat (och andras) varje dag. Det är inte lätt och vissa gånger undrar jag om jag som överviktig ens har rätt att tycka om min kropp (pga den kropphets som finns i dagens samhälle). Cred till dig Malin!
Inte för att vara så men det syns inte att du har ’olika’ stora bröst! Själv är mitt höger bröst MYCKET mindre än vänster vilket är sjukt jobbigt! Å tycker inte du har hemsk kropp överhuvudtaget finns folk som ftr barn och deras kroppar har gått åt helvete det har ju inte din iallafall inte så som andra ser ut just sayin ?
Kan inte säg annat än att jag känner precis som du. Jag pressar nästan mig själv till att älska min kropp men jag gör inte det. Jag är nu 2 barns mamma och känner inte alls igen min kropp jag ca 10 kg jag vill gå ner. Jag har varken orken eller motivationen att träna (jag är glad om jag hinner gå på toa ifred). Tack för ditt ärliga inlägg. Vi är många där ute som inte älskar våra kroppar men det är okej❤
Åh !! Igenkänning! Har fått 2 Barn på 20 mån och känner inte igen min kropp…som du skriver, ibland hinner man inte äta lunch så vräker man i sig senare ? så tokigt men tror nå att allt ordnar till sig. Kram Elin
Jag är gravid i v32, och har gått upp så mycket som man ”ska/kan”, men har redan fått kommentarer om hur jag ska känna när barnet är fött… ”Du behöver inte gå ner allt, du är vacker som du är, din kropp har ju burit ett barn!”. När jag säger att jag vill tillbaka till min tidigare form, tittas det nästan snett på mig. Det förväntas att jag skall trivas i en otränad kropp som flåsar sig upp för trappor eftersom jag fött barn.. jag var inte mager innan, utan låg på ”övre” normalvikt, men jag var tränad, och det borde vara okej för mig att vilja vara det igen. Jag förminskar inte andra kvinnor, eller älskar mitt barn mindre för det…
Jag hade jättegärna lyssnat på dig prata om ämnen som dessa. Du är så bra på att uttrycka dig och det verkar aldrig tillgjort eller konstlat. Otroligt fina bilder!
Sååå himla sant!! Jag har fött två barn, juni 1018 och juni 2019. Jag tror på att det tar tid, jag älskar inte mina bristningar graviditeterna har gett mig men jag tror på att jag kanske kommer göra det. Och som sagt, jag älskar ju absolut inte mina barn mindre bara för att jag inte älskar mina bristingar. läser det för ofta, ”älska bristingarna, de gav dig dina barn”.. men jag tror på att det tar tid, de bleknar med tiden.
alltså wow, så inspirerande❤️
Känner precis som du! Födde mitt första barn för tio veckor sen och även om jag nu står på samma vikt som innan graviditeten ser kroppen annorlunda ut. Vissa dagar hinner jag inte tänka på det, andra dagar stör det mig hela tiden. Jag vill inte ens se mig själv i spegeln i underkläder längre. Dock är det ju inte lika med att man älskar sitt barn mindre. Min dotter betyder allt för mig och jag är min kropp evigt tacksam för att den burit henne – men det ändrar inte känslan kring hur jag känner för min kropp nu efteråt. Förhoppningvis lär man sig att tycka om kroppen framöver ändå.
Wow!Det skulle kunna varit jag som skrivit ditt inlägg. Känner precis som du! Och när orken nån gång kommer tbx kanske jag kan trivas med mig själv. Men inte nu när jag lever på godis och kaffe då min två åring fortfarande föredrar att hålla sin mamma vacken nattetid! ?Du ser fantastisk ut i mina ögon iallafall, stor som liten!
Så bra & viktigt inlägg. ❤️
Så viktigt att prata om!! Man går runt och mår dåligt över sin kropp i sin ensamhet. Jag gick upp 25 kg i min graviditet & det var 3,5mån sen min älskade unge kom ut. Jag har VARJE dag sedan dess hatat att se min kropp i spegeln varje dag. Först efter 2 månader kände jag att nu kommer inga fler kilon försvinna utan jag hade nästan 10kg kvar som jag ”unnat” mig under graviditeten. Jag insåg att antingen börjar jag tycka om min kropp & ger fan i vad normen säger eller så tar jag tag i det & börjar träna igen som jag även gjort innan & fram till vecka 35 i graviditeten! Jag valde en kombination! Jag bestämde mig för att prova att gå upp 05.30 varje dag i en vecka och åker till gymmet. Tänkte att det gör inget om jag kommer dit och inte orkar träna mer än att gå på löpbandet i 10 min! dag 3 kände jag mig så jäkla peppad ! & så kommer hem lagom tills min pojkvän ska åka till jobbet. Jag är en sån person som ständigt vill ha resultat NU direkt & har svårt för att hitta motivation . Jag har valt att börja äta LCHF , vilket har underlättat så mycket för mig! Jag tycker att man ska sluta må så dåligt över sin kropp! Alla kroppar är unika & fina på sitt sätt. Jag vet att jag aldrig kommer bli en XS/S igen , utan att jag förmodligen kommer vara en M & jag väljer att acceptera de även om det är jobbigt vissa dagar. alla kläder i min garderob är ju bara att byta ut, då jag inte får på mIG nånting i princip! . Jag har dock insett att det är så jäkla fint ! att kroppen ens har orkat med att bära ett barn så länge ? Kroppen är helt fantastik & sååå värd att älskas! Grymt att du vågar berätta! Kram
Jag känner igen precis allt det du skriver. Har också nyligen fött barn. Har visserligen ”bara” 6 kg kvar till samma vikt som innan graviditeten. Men jag känner att jag verkligen nästan äcklas av min egna kropp & bröst.. hatar att träna i princip, men försöker gå den där milen några gånger i veckan.. när jag ser dina sista bilder i detta inlägget tycker jag att dem är jätte fina och naturliga! När jag ser mina egna valkar så skäms jag. Bristningarna på magen är det ända jag verkligen inte bryr mig om att jag har fått, dem är efter något fint, dem stör mig inte det minsta. Min man säger att jag är fin, tråkigt nog räcker inte det för jag känner inte det själv. Och så är det! Jag gömmer armarna helst i långärmat för jag tycker dem är för tjocka, och när jag var tonåring gick jag också igenom det där med maten, dock spydde jag av att jag faktiskt mådde illa av maten varje gång.. Så skönt att du sätter ord på säkert mångas känslor om sina kroppar. Blir nästan ledsen av alla kroppsaktivister och peppkonton, för jag kan inte känna så om mig själv.. Samtidigt är man världens lyckligaste som har fått sin lilla människa att ta hand om! Tack iallafall för en så fint inlägg..
Tack! Detta är det absolut bästa jag läst på länge! ?❤️
Tack Malin! Detta inlägget var verkligen det jag behövde läsa, du har helt rätt i allt du skriver och jag tycker verkligen att en podd låter som en toppen idé, jag kommer garanterat att lyssna på den. Du är bäst och hoppas du får en fin dag
det här var det finaste jag läst❤
Det är exakt så jag med känner, älskar inte min kropp. Däremot så försöker jag acceptera den och vara den evigt tacksam för all skit den fått stå ut med. Jag är 45 år fyllda och det syns på kroppen, gjorde en gastricsleeve för snart 4 år sen då min övervikt gjorde mig mindre och mindre rörlig och aktiv. Idag mår jag toppen, men gillar inte allt på min kropp, men som sagt försöker uppskatta hur stark den varit och är, fött 2 barn och gått ner närmare 45 kg. Men jag orkar röra mig idag! Tycker du verkar vara en fin tjej och som är öppen och rak med dina känslor, det skulle flera behöva vara. Bilderna Tuggmotstånd tog är fantastiska! Glöm aldrig vilken toppen fin tjej och mamma du är till fina Lowe ❤
Wow! Din kropp är magisk.
Tack för att du satte ord på precis vad jag känner. Jag älskar mina barn överallt annat. Jag är evigt tacksam att jag kunnat vara gravid och föda två barn men det får mig ändå att inte älska min kropp. Sanningen är den att jag aldrig känt mig bekväm i min kropp verkligen inte nu efter två graviditeter på tre år. Jag vill knappt visa min kropp för min sambo som jag ändå delat mer än 10 år tillsammans med så skäms jag för min kropp. Och det är verkligen okej att inte älska son kropp! Jag blir så ledsen när jag får det upptryckt i facet att jag borde vara mer tacksam för vad min kropp gett mig – två barn, jag önskar att fler kunde se att det är okej att inte älska sin kropp även om vi som inte älskar våra kroppar säkerligen jobbar på det varje dag.
Oj, jag behövde verkligen läsa det där. Jag ogillar min kropp väldigt mycket jag också. Fick mitt första barn samtidigt som dig. Och jag är inte alls bekväm i hur jag ser ut nu. Man kanske inte ska vara så hård mot sig själv, men det är ju så himla svårt när man ser många andra som har den där vältränade kroppen redan efter 2-3 månader efter förlossningen. Tack för att du skriver om det! Jag behövde verkligen läsa det där, tack! ❤ Dina bilder är ju så vackra ? Och du är en sån inspiration ?
malin… jag är just nu så himla berörd aTT mina tårar rinner samtidigt som en stor tyngd släpptes från mina axlar. Jag födde Barn i december och min kropp har också såklart förändrats.. jag älskar mitt barn över allt annat men.. jag älskar inte min kropp. jag har försökt fått stöd i detta och försökt berätta för vänner och familj hur jag känner och när men ingen verkar förstå.. det blir bara kommentaren som att ”du har fött barn, kroppen förändras” ”du är fin som du är” osv.. men också fått kommentarer från en kund på mitt arbete att jag hat ”en del att gå ned” jag har i många många år kämpat med att bli nöjd i min kropp och när jag äntligen gjorde det mådde jag så bra!! Men nu är det så långt borta.. och jag slåss med ångest varje dag.. det var en stor lättnad att få läsa det du skrivit.. vi är inte ensamma. Tack❤️
Jag tycker verkligen att du verkar vara en helt fantastisk tjej! Klok och varmhjärtad❤️ när jag går in på din blogg så känner jag alltid ett lugn liksom i allt jag läser, för du skriver saker ur ett sånt fint perspektiv❤️ Aldrig liksom en hets, utan du bara skriver dina tankar på ett sätt som är så skönt att läsa! Svårt att förklara hur jag menar men hoppas du förstår ungefär iallafall haha. Tycker att du är grym helt enkelt!!❤️
Så viktigt ämne! Det är också viktigt att poängtera att kroppen blir annorlunda när man fått barn. Man har liksom skapat och fött fram (oavsett hur) ett barn och det är så orealistiskt att samhället förväntar sig att man snabbt och lätt, eller ens överhuvudtaget, ska ”få tillbaka” sin kropp från innan graviditeten. Du är fantastiskt fin Malin, och det är så viktigt att du tar upp detta! ✨
Så bra och viktigt inlägg ❤️
Jag känner exakt som du. Har 15 kg kvar att gå ner. Gillar inte min kropp och aldrig gjort. Å älskar inte min son mindre för det. Jag äter knappt då jag inte orkar å blir inte direkt hungrig på dagarna heller. Men hoppas att man ska hitta tillbaka när han blivit lite äldre och man kan få lite mer egentid när man inte ammar mer och mannen kan mata på kvällar också ?❤
SÅ FINA BILDER! Heja dig för fasiken, du är snygg och grym!