Malin Gabrielsson

Feber är inget farligt, så länge den inte blir för hög, så man får hålla lite koll på det. Så jag får alvedon & dropp i påse, genom venkatetern som jag har i handen.

Efter att dom satte in Epidural så avtog som sagt mina värkar, visst dom kändes men bara ”lite” och förstå mig rätt, ”lite” är ganska mycket men ingenting om man jämför med hur dom har känts under hela kvällen. Det var skönt med en liten paus, det var behövligt.

Runt 12 så är det dags för undersökning igen. Och vet ni – jag är äntligen öppen 10 cm!!! 10 10 10!!! helt galet, jag började gråta för att jag blev så glad, snart är han här. Så nu tyckte Nina att det var daga att jag skulle börja röra lite på mig igen, hon kommer med en idé på en övning. Så jag lägger mig på sidan längst ut på kanten på sängen, Jonas står vid mitt huvud så jag inte ramlar ut och Nina står vid bröstet/magen. Det man gör är att vid varje värk ska jag ta ner ena benet mot marken och sen när värken avtar ska jag ta upp benet. Svårt att förklara, ska se om jag kan hitta en video på detta. Övningen gjorde jag 4 gånger på varje sida. Sen var det som att kroppen kicka igång ordentligt.. helt plötsligt känns det som att kroppen började jobba helt själv och jag bara lyssna. Känslan är svår att förklara, jag tyckte nästan att det va en skön känsla så jag följde bara med. Nina sa att – Malin om du känner att du vill börja krysta, så gör du det, och det gjorde jag.

01.10 tycker Nina att det är dags att sätta sig på pallen, så Jonas sätter sig i en fåtölj, lägger en kudde mellan benen sen sätter jag mig på pallen och lutar mig mot kudden. Nina tar fram en lampa och riktar ner mott mutti, hon tar även fram papper och på golvet lägger hon som ett underlägg. Hon börjar ge mig instruktioner och ja här är jag lite borta, nu börjar det göra ont. Trycket neråt är extremt och det börjar svida något så in i helvete… Hör börjar jag använda mig av lustgasen faktiskt, jag tar ett djupt andetag med masken och sen krystar jag för kung och fosterland. Under hela tiden känner jag Jonas bakom mig, han viskar i mitt öra hur duktig jag är, lite till lite till lite till, bra malin, du är bäst, du är grym.. han klappar mig, håller om mig, pussar mig på huvudet, ja han är verkligen helt magisk

Nu blir jag helt känslosam här bakom skärmen. Denna känsla både jag och Jonas känner just denna stund är obeskrivlig, det är en känsla jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Sen säger Nina – Malin krysta inte nu. Men det var helt omöjligt, det gick inte, kroppen ville inte och jag krystar ändå, men bara i 2 sekunder för helt plötsligt hör man ett ljud. Typ – slurp. och helt plötsligt ser vi Lowe och Nina lägger upp han på mitt bröst. Han är här. 02.11 är Lowe här. Han mår bra. Jag kollar upp mot Jonas och han gråter, inte bara några tårar utan han STORgråter, magiskt.. en syn jag aldrig kommer att glömma. Jonas kramar mig, han klappar Lowe… vi pussas.

Och där sitter vi, vår alldeles egna lilla familj.

Efter en stund får jag ställa mig upp för att lägga mig i sängen. Lowe följer med, han ligger på mitt bröst i sängen också.

Och Nina sätter upp mina ben, så som man oftast har vid en gynundersökning. Moderkakan ska ju också ut och detta var jag faktiskt förberedd på.. många blir ju lite chockade när man helt plötsligt börjar få krystningar igen men inte jag.

Så jag börjar krysta och jag krystar och jag krystar men inget händer. Det jag inte visste var att moderkakan får sitta inne i max 1h efter förlossningen och nu hade det gått 45 min.
Så tillslut fick dom kalla in två barnmorskor till, så två höll i mina ben, Nina höll i navelsträngen och en annan hängde på min mage. Och ja, tillslut kom den faktiskt ut, som tur var…

Sen var det dags att bli sydd.

Vid 04 var vi är äntligen klara och jag stod på mina ben, jag kände mig pigg.. förvånansvärd pigg.
Nu går vi in i mys-mode. Under tiden vi väntar på vårat BB-rum får vi väga och mäta Lowe och Jonas får ta på han sin första blöja.

Två nätter spenderade vi på BB. Sen fick vi äntligen komma hem.

Jag tyckte allt med både förlossningen och BB var magisk. Min förlossning var fantastisk, japp jag är en av dom jävlarna som säger hur fantastiskt det är att föda barn, det gjorde ont men jag kan göra det om och om igen. Jag hade väldigt tur!