GODMORGON! hoppas ni sovit gott. Själv tänker jag inte ens kommentera min sömn längre, den är skit och så är det. Fördelen är att jag faktiskt inte är trött på dagen, tror jag? man kanske märker det lite på mitt humör, och inte för att jag är otrevlig eller sur.. utan inte lika rolig som vanligt hehe.. Däremot börjar jag känna mig lite förkyld, typiskt! tur att jag gått ner i timmar på jobbet så jag slipper sjukanmäla mig och så.
Idag ska jag jobba! 11-16, så just nu sitter jag och äter lite frukost och dricker te. Tror det är min tredje kopp, dom första två drack jag inte ens upp utan jag glömmer av dom och sen hinner som bli kalla.. väldigt typiskt mig!
Vi har så fina koppar, från Indiska, måste visa er!
skulle vilja köpa några fler, kanske i en annan färg? typ vinröd, allt i våran lägenhet är ju vintrött. Kan inte det va lite häftigt och blanda dessa? duka fram lite olika färger.
Dom finns i massa andra färger, tryck HÄR för att komma till deras sida.
HUR KÄNNS DET EGENTLIGEN MED ATT JONAS ÄR IVÄG?
Jag tänkte ta upp detta med att Jonas är iväg en del, t.ex så just nu är hela JLC i LA och blir borta i sammanlagt 11 dagar. Det är en del som skrivit till mig gällande detta, om det känns jobbigt? vissa av er tycker det är elakt av Jonas att lämna mig när jag är höggravid. Och idag är en passande (eller kanske opassande dag) att faktiskt skriva om det för idag känns det riktigt jobbigt, vilket kan sluta med ett väldigt ärligt inlägg och Jonas kanske framstår elak och det vill jag inte att ni ska tycka, han frågade mig när detta kom på tal och jag sa att det var okej, hade jag sagt nej hade han aldrig åkt såklart!
(sen vet han också att jag aldrig hade sagt nej så ja.. äsch ni fattar)
Igår tänkte jag verkligen på hur våran situation ser ut, skrattade mest åt det samtidigt som jag blir arg och lite ledsen!
Tänk er detta – Jonas glider runt på gatorna i LA på sin longboard, det är varmt, han äter god mat, hänger med alla sina vänner, bor på hotell, verkligen lever life. Dessutom är dom där med nlyman/nelly så ett tjejgäng är där med, ja ni har ju säkert koll på vilka dessa tjejer är, hur fina som helst! (vanligtvis inte svartis, jag litar ju på Jonas men ja, man har kanske inte det bästa självförtroendet nu som höggravid och +25kg)
Iaf, till min situation då –
Igår låg jag i duschen PÅ GOLVET för jag hade såna förvärkar, sen var det INTE lätt att ta sig upp därifrån, började gråta för jag kände mig så hjälplös. Tror ni jag var arg på Jonas då? SVINFÖRBANNAD. Eller kanske var mer situationen jag var arg på. Men det är verkligen inte hans fel så kan inte ta ut det på han.. och när jag väl säger något är han superfin och försöker stötta mig så mycket han kan trots avståndet. Jag har även under dessa dagar städat och försökt strukturera upp hemma för att allt ska va klart tills bebis kommer. Jag har dammsugit, tvättat, fixat alla Lowes grejer. slängt massvis blablabla. så ja det svider mer än vad jag trodde att det skulle göra att Jonas är i LA. Tycker väl att det är otroligt opassande att åka nu men sen trodde jag inte heller att jag skulle börja må som jag gör heller, det va som det blev jobbigt under en natt. Vill bara att han ska förstå vad jag går igenom här hemma utan han.
Är jag orolig för att förlossningen ska komma igång när han är iväg? svar nej, kanske om jag verkligen börjar tänka på det så jag låter bli.
Oavsett vad så älskar jag denna kille mest av allt! och att han har valt att skaffa familj tillsammans med mig känns på riktigt som en dröm. Ibland när jag vaknar är jag väldigt snabb på att känna på magen för att inse att det faktiskt inte är en dröm att om mindre än 1 månad är vi föräldrar till vår efterlängtade son. Vi ska bli gamla tillsammans!
trots att han glider runt i LA och gottar sig.
Alltså får man vara såhär korkad? Hur i helvete kan man ens skriva till en blivande mamma att inte ta ut glädjen i förskott?! För att du hade en förlossningdepression. Det suger självklart, och det är något man måste ta sig igenom. Men att säga till en blivande mamma, det du säger, det är ju fan bara sjukt.
Fast nu är ju youtube och instagram hans jobb.
Det är dags för Jonas att sluta tänka på sig själv och youtubekanalen en stund. Jag tvivlar inte en sekund på att han är jättefin mot dig, men det är mindre än en månad kvar till beräknad födsel. Vad gör han om värkarna drar igång när han befinner sig på andra sidan jorden? Det går inte att veta när förlossningen drar igång, så i början på graviditeten kan man givetvis inte stoppa hela livet och alltid vara hemma IFALL någonting händer. Men så nära inpå bf – då bör man försöka hålla sig i närheten. Min son kom 23 dagar för tidigt. Hade slagit sambon på käften om han hade varit på nöjesresa då.
För det första, vilka fina koppar! Vill typ springa till indiska NU. Vi har skitfula koppar här hemma ??För det andra, vill du inte att han åker så stå på dig, jag tycker dock att det är fint av dig att låta honom och det är ju trots allt hans jobb att hänga med kompisarna och spela in videos, pengar behöver ju komma in. Han kanske inte kommer resa lika mycket när Lowe är född. För det tredje, jag såg en kommentar här över om att du kommer få sömnbrist, aldrig få gå på toa eller duscha osv och du, lyssna inte på sånt. Jag har två barn, tredje påväg, och yngsta blir 5 månader på måndag.. man hittar knep för att både gå på toa och duscha och sömnen, tja man behöver nog inte lika mycket sömn när man blir mamma haha.. Jag sover inte alls lika mycket som innan barnen men jag är lika pigg ändå.För det fjärde, så ville jag bara säga att heja dig!!. Allting kommer gå så bra och jag är så glad över att du delar med dig av dina tankar och känslor ♡
Alltså ursäkta men SÅ opassande att skriva denna kommentar. Var någonstans menar du VÄL med att förminska hennes kärlek för det ofödda barnet? ”För bebis finns inte och hur ni än känner nu, den känslan kommer du sakna sen”. Bebis finns i högsta grad, inte utanför magen men bebis finns. Det låter mer som att du måste få hjälp med att bearbeta DIN sorg över att DIN upplevelse inte blev som du hade föreställt dig. Det är okej att känna sorg över att saker och ting inte blir som man tänkt, men att förminska någon annans känslor är INTE OK.
Håller med dig Anna. Min kille/pappan hade tack o lov aldrig åkt så nära inpå. Han fick dåligt samvete när han åkte på konferens med 1 övernattning 1 månad innan 10 mil bort. Och jag grät floder .. hormonstinn som man är haha.
Jag ville komma till det att hon ska vara förberedd mentalt på det. För det är ofta det som trkvar igång. Att man är så lycklig (det är man ju över barnet ändå såklart) över att allt ska bli så perfekt och fint och så blir det raka motsatsen. Är man inställd på hur det kan bli, och det blir så .. så är man mentalt inställd och kommer tackla det så myclet bättre så man snabbtär på banan i bubblan igen. Även om det var ett negativt svar så menar jag verkligen inget illa med det till Malin. Lovar!! P.s Hoppas Jonas kommer hem snart. ?
Åh förstår att det känns jobbigt. Jag själv hade precis som flera andra här aldrig gått med på det. jag tycker det är viktigt att faktiskt kunna säga nej i såna lägen, och inte bara ”han vet att jag aldrig skulle säga nej”. Jag tycker en trygg och jämlik relation bygger på det. Du får stå på dig lite! En graviditet är något som han aldrig kommer förstå hur jobbigt det är och då måste vi ta ansvar och förmedla hur tufft det är!!
Vart vill du komma med denna kommentar??hon är gravid och kommer föda sitt barn oavsett, varför kan hon inte få vara glad och positiv kring födseln innan än att tänka på alla negativa delar? Tror hon är mycket väl medveten om att det inte bara är rosor och gröna ängar, precis som graviditet Eller förlossning inte heller är, men det är inte heller bara ett ”helvete” bara för du upplevt det så
Helt förståeligt ❤️
Förstår att det känns jobbigt ? jag hade nog gått i tusen bitar om min kille hade åkt iväg när jag var höggravid.. Jag kände att jag ville ha honom nära varje dag i slutet det är så mycket som försiggår i huvudet och i kroppen. Min kille var med på alla besök hos Barnmorskan, Alla extra ultraljud (fick tvillingar) och har vart med på alla BVC besök och det känns så bra att han har vart lika involverad som jag i barnen från Början. Att det inte är någon skillnad för att jag är mamma och han pappa. Det är en enorm trygghet som jag verkligen behövde då och nu med. Men man kan ju inte hindra en annan vuxen person att göra vad dom vill. Ni kommer bli världens bästa föräldrar till eran Son det är en sak som är säker oavsett ?
Är verkligen såå gulligt allt du lägger upp om bebis och jag vill följa och se och läsa. Men när du lägger upp gulli gull saker som att bebis förstår i magen osv som etc nyss när Jonas röst pratade. Varför lägga upp? och du kommer få SÅN CHOCK sen när bebis kommer och det inte är så underbart som du skriver och tänker dig. Försök att inte romantisera det för hur mycket du än älskar din bebis sen (.. när den är född!!) så kommer du gråta floder av sömnbrist, dåligt självförtroende, att alltid känna dig otillräcklig, bebis skriker i timmar och ni får inte tyst på han, när han väl somnar så sover han på dig så du inte kan få på toa eller duscha ändå och han är så pappig så Jonas inte duger. Allt detta är sånt som händer, mer eller mindre för bebisar är ju olika, men det finns absolut ingen som pratar om det. Jag var som du, men drabbades vid mitt första barn för 4 år sedan av förlossningsdepression. Från att alltid varit frisk till att 1 vecka efter förlossning hata mITT barn. Som jag älskade mer än livet i magen. Man kan inte föreställa sig vad som komma skall .. varken alla överväldigande Kärlekskänslor eller alla gråta ihjäl sig känslor. Vet inte ens vad jag vill med detta, men på något sätt säga att du inte ska ta ut glädjen i förskott så som du gör för bebis finns inte och hur ni än känner nu, den känslan kommer du sakna sen. Känns som ett dåligt meddelande detta, men jag menar ändå väl. För jag har gått igenom det. Nu är barnen 4 och 1 och NU är det underbart!
Vilka fina kopparna va =)
Så glad för att jag hittade din blogg. Jag själv är gravid. Jag lever visserligen inte med en sambo som reser mycket men känner mig ändå otroligt ensam och missförstådd ibland. Killen lever sitt liv med fotbollen och liksom förstår inte riktigt att hormoner kan man inte bara ”skaka av sig”, eller att saker blir jobbigare även om jag ”bara” är i vecka 20 och det inte syns. I alla fall, tack för din ärlighet och styrka. Betyder jättemycket för en annan att läsa. Kram på dig och lycka till med allt vad föräldrarlivet innebär. Så mysigt <3
Klart det är lite jobbigt, det får man tycka speciellt höggravid och med alla tillhörande krämpor, dessutom när man själv är kvar i kalla tråkiga Sverige. Men jag hade gjort precis som du om det var A som skulle iväg, klart han skall åka. Man får lite egen tid och kan passa på att fixa som du gjort och lyxa till det, och när han väl är hemma sen är det extra mysigt ♥️
Klart det är lite jobbigt, det får man tycka speciellt höggravid och med alla tillhörande krämpor, dessutom när man själv är kvar i kalla tråkiga Sverige. Men jag hade gjort precis som du om det var A som skulle iväg, klart han skall åka. Man får lite egen tid och kan passa på att fixa som du gjort och lyxa till det, och när han väl är hemma sen är det extra mysigt ♥️
Klart det är lite jobbigt, det får man tycka speciellt höggravid och med alla tillhörande krämpor, dessutom när man själv är kvar i kalla tråkiga Sverige. Men jag hade gjort precis som du om det var A som skulle iväg, klart han skall åka. Man får lite egen tid och kan passa på att fixa som du gjort och lyxa till det, och när han väl är hemma sen är det extra mysigt ♥️ Massa kramar
Förstår verkligen att det känns tufft och att du har blandade känslor. Hade själv blivit riktigt missunsam (medvetet eller omedvetet) mot min partner ifall han åkt iväg och levde life medans jag stannade hemma höggravid och måste fixa med en massa… Känns onödigt att du ska behöva ha så negativa känslor nu när förlossningen närmar sig och ni borde spendera tiden tillsammans för att förbereda för lilla Lowe.Massa kramar till dig!! Och kom ihåg att dina känslor är ok även om du såklart älskar Jonas mest av allt.
Jag har ett långdistans medans jag är hög-gravid, jag kan alltså inte träffa min pojkvän tills förlossningen och är cirka en månad kvar. Jag har alla vanliga krämpor och mår uselt ibland känner jag mig arg men leder ingen vart, vet vi båda gör vårt. Jag tycker till skillnad från dem som kommenterar, att om Malin o jonas gjort ett gemensamt beslut om att han åker dessa dagar att det då äR OK
följer Jonas på insta eller ja hela den ligan och ramlar ibland in på dig då jag tycker det är kul att följa blivande mammor då jag ganska nyligen blev det själv och reagerade härom dagen att han är i LA och tänkte. VA FAN, är han en jävla idiot?!? Vad är det för prioriteringar när kvinnan hemma är höggravid och har lite krämpor. Jag mådde fullkomligt skit under min graviditet både psykiskt, fysiskt. Kunde knappt gå pga foglossning mm, hade min man åkt till andra sidan jorden så hade han knappt varit vatten värd för mig. Nej, som du skrev man säger ju inte nej men hönshjärnan (han) kan väl tänka själv. Nu blev jag alldeles galet upprörd med mina fortfarande mammahormoner och jag hoppas du får många upprörda kommentarer som han sen kan läsa. EgoisT. Med familj kommer ansvar.Ta hand om dig, och hoppas du har andra goa vänner och familj som kan ta hand om sig tills han är tillbaka. Sen hoppas jag innerligen att Han åtminstone har sparat ner förlossningens nummer på telefonen då dagen är kommen.
Förstår dig verkligen. Jag tror att det är svårt för män generellt att förstå vad en kvinna går igenom under en graviditet. Förstå att man ”inte bara bär på ett barn” utan faktiskt påverkas så otroligt mycket både fysiskt och psykiskt.
Dem där kopparna är svin fina! Och kämpa på hörru <3
Kan verkligen inte föreställa mig vad du går igenom. Tycker inte riktigt det handlar om att du ska välja om han ska få åka eller inte. Precis som du skriver, han har valt att skaffa familj med dig. Väljer man att skaffa barn tillkommer ansvar, inte bara när barnet är ute utan även under graviditeten. Där och då, när en väljer att skaffa barn, gör man även ett val, ett val som innebär att inte längre sätta sig själv i första hand utan prioritera om och göra det som krävs för att alla i familjen ska må bra. Du är höggravid, bara det i sig är tufft nog att gå igenom, och för det behöver du din partner som kan göra allt det du inte orkar. Just för att han bär inte ens på barnet, han går inte igenom ens 10% av det du går igenom. Att då välja att åka iväg och götta sig på andra sidan jorden är för mig helt otroligt. Jag blir ledsen för din skull. Han ska inte ens lämna den förfrågan i dina händer, om du är ok med att han åker, för precis som du säger så kommer du inte säga nej. Han ska inte ens vilja göra det. Han ska vilja och välja att vara hemma med dig och ert barn i magen.
Men wow! Så spännande. Den 10/3 ?
Åh! vi har 12 April, ni då? <3
Kan tänka mig att det känns tufft ? när har du BF? Tror vi har nära ??